Trötta tankar och olyckliga kroppar.
Snart är det natt, känner att min kropp skulle behöva lite sömn snart då den varit vaken lite för länge. Gårdagen spenderades hemma med en gnällig och febrig pojk och kvällen skulle ägnas åt pluggande, hann läsa ett par sidor innan det var dags att gå in i sovrummet för att övertala den febriga lila pojken att han skulle försöka somna om. Det fortsatte i samma anda hela kvällen, vaknade en gång i timman och var ledsen så läsningen drogs ut på tiden och tog iallfall en timma extra att komma igenom boken.
Natten blev inte heller som jag hoppats på då han fortsatte vakna varje timma. Lyckades iallafall släppa tankarna och stressen över seminariet som vi skulle ha idag och sov det jag kunde. Vilken underbar känsla att inte vara nervös, dock tror jag det mestadels var för att jag nte kunde någonting och inte alls räknade med att klara det, vilket jag fortfarande inte vet om jag gjort eller inte. Men nervositeten kom inte förrän jag kom fram till skolan vid tolvtiden då det bara var två timmar kvar. Jag visste knappt vart jag skulle ta vägen och var verkligen helt hundra på att det inte skulel gå vägen. Satt med studiegruppen och försökte gå igenom det mesta samt lyssna på vad dom sa samidigt som jag läste igenom kapitlet i boken, kan inte säga att jag blev mycke klokare av det.
Sen var det dags bara att gå in i salen och hoppas på det bästa, v fick inte vad vi önskat och hade inte världens bästa argument men vi fick sagt något allihop och jag lyckades få fram hyffsat vettiga ord under tiden som läraren va där så jag hoppas att det gick vägen.
Min febriga lille prins har fortfarande inte blivit helt frisk men förhoppningsvis vaknar han upp feberfri imon och håller sig så så att han kan återgå till sin vardag på dagis igen och jag kan ägna mer tid åt skolan som jag känner hamnar lite i symundan vilket inte är bra då det är viktigt att hänga med ordentligt nu.
Men för att få min kropp på lite bättre humör är det nog dags att gå och lägga sig nu, det är en ny dag imorgon och jag måste vara pigg och allert om jag ska få något gjort.
Natten blev inte heller som jag hoppats på då han fortsatte vakna varje timma. Lyckades iallafall släppa tankarna och stressen över seminariet som vi skulle ha idag och sov det jag kunde. Vilken underbar känsla att inte vara nervös, dock tror jag det mestadels var för att jag nte kunde någonting och inte alls räknade med att klara det, vilket jag fortfarande inte vet om jag gjort eller inte. Men nervositeten kom inte förrän jag kom fram till skolan vid tolvtiden då det bara var två timmar kvar. Jag visste knappt vart jag skulle ta vägen och var verkligen helt hundra på att det inte skulel gå vägen. Satt med studiegruppen och försökte gå igenom det mesta samt lyssna på vad dom sa samidigt som jag läste igenom kapitlet i boken, kan inte säga att jag blev mycke klokare av det.
Sen var det dags bara att gå in i salen och hoppas på det bästa, v fick inte vad vi önskat och hade inte världens bästa argument men vi fick sagt något allihop och jag lyckades få fram hyffsat vettiga ord under tiden som läraren va där så jag hoppas att det gick vägen.
Min febriga lille prins har fortfarande inte blivit helt frisk men förhoppningsvis vaknar han upp feberfri imon och håller sig så så att han kan återgå till sin vardag på dagis igen och jag kan ägna mer tid åt skolan som jag känner hamnar lite i symundan vilket inte är bra då det är viktigt att hänga med ordentligt nu.
Men för att få min kropp på lite bättre humör är det nog dags att gå och lägga sig nu, det är en ny dag imorgon och jag måste vara pigg och allert om jag ska få något gjort.
