Krizzy

Igår chockade han mej igen. Jag satt på ena sidan vardagsrumsbordet och han var med mej först sen kröp han runt till andra, vällte ett bjölpaket och prasslade lite med det. Så helt plötsligt blev det tyst och efter några sekunder hör jag honom gapskratta. Tittar upp över bordskanten och ser honom stå på soffan mot ryggstödet, då hade han klättrat upp dit helt själv den lilla apungen.

Han kan inte annat än att förvåna mej för varje dag som går med alla nya saker han har lärt sej eller hitatr på, det finns verkligen inte en enda lugn stund med honom när han är vaken utan det är full fart hela tiden. Men han är ju faktiskt världens gosigaste lilla grabb <3

Jag har varken fantasi eller inspiration längre när det kommer till bloggen. Känner mej inte ett dugg motiverad alls till att skriva här. Får se om det droppar in några inlägg lite då och då eller om jag bara kommer låta den var. Ska försöka starta upp min dator någon dag nu också och slänga upp lite bilder ialla fall.

Dagarna spenderas med att sova bort hela förmiddagen efter en natt med jobb och sitta vaken på morgonen med lillkillen eftersom han som vanligt inte sover, sen gäller det att försöka orka sysselsätta honom resten av dagen. Och nu vaknade han igen så någon mer text blir det inte.

Jag borde egentligen ha gått och lagt mej för ett bra tag sen men det blir ju inte alltid som man tänkt sej. Kom ialla fall iväg upp till edet tillslut bara två dagar senare än planerat men det spelar ju ingen roll. Och inatt blir första natten med jobb igen, jag hoppas verkligen att vädret kommer vara hyffsat så att det inte rgnar hela natten för det har jag ingen lust med alls.

Skruttis ligger och sover iallafall, undra om han kommer sova hela natten eller inte. Han brukar ju inte göra det hemma så jag skulle bli görvånad om han gör det här. Hade inget intressant alls att skriva märker jag, trodde det skulle komma mer men tydligen inte. Får bli någon annan dag istället.

Ibland kan jag inte låta bli att undra hur saker och ting skulle varit om andra val hade gjorts. Om det ändå hade sett likadant ut eller om det hade varit helt annorlunda. Man kan ju faktiskt inte låta bli att fundera och fantisera ibland.

Tänk om jag hade varit en helt annan person en mer framåtgående som gör saker mer spontant utan att tänka 50 ggr innan något blir gjort eller sagt. Det finns så mycke som jag varit påväg att säga hur många ggr som helst men så hör jag det i huvudet först och då låter det hur dumt som helst speciellt när det upprepas för mej själv där inne så låter det ännu värre. Jag måste försöka stänga av den rösten ibland och bara säga dom där sakerna för vem vet det låter kanske inte så dumt som jag tror det gör.

Just nu känns det ssom jag bara sitter och svamlar om jag vet inte vad men jag hade en tanke bakom det här när jag började skriva även om den kanske försvunnit lite i allt detta.

Det jag vill få fram är nog att jag gärna skulle vilja ändra på mej själv och vara en såndär spontan rolig tjej iställer för det tillbakadragna tråkiga som jag är men hur sjutton ska jag klara av det??
Får ta mej en riktig funderare på detta och se om jag kan ställa om saker och ting i mitt huvud. Det är iallafall dags att göra något åt mejj själv nu kan inte gå runt såhär hela tiden.

Idag tog han sina första steg, herrejösses va fort allt går. Han håller på hela dagarna nu och ställer sej upp mot alltsom han ser, precis allting ska tyydligen gå att  klättra på. Dom senaste dagarna har han även börjat släppa taget när han står upp och jag blir ju lika nojjig varje gång för jag vill inte att han ska ramla och slå sej, men balansen övas snabbt upp och han blir bara bättre och bättre. Så idag när viva uppe hos mamma/mormor bara en liten stundinnan viskulle åka hem så stt hon medhonom på golvet och han ställde sejupp hela tiden sen provadehon att släppa och han stog kvar en liten stundinnan han ramlade ner på rumpan, detta testadesett par gånger och helt plötsligt tog han först ett och nästa gång två steg framåt innan han ramlade. Duktiga lilla skrutt <3