När tiden bara springer iväg . .
Idag kom det där brevet som jag gått och väntat på i flera veckor och det var med blandade känslor jag läste igenom det. Min lille tott har fått dagisplats! Som jag väntat på detta men nu när jag äntligen fått det vill jag inte lämna iväg honom till dagis jag vill ha honom hemma hela tiden. Alltid i närheten men det funkar ju inte riktigt.
Tyvärr blev det inget av dagisen som ligger närmast utan det som ligger vid syrran så det blir att promenera en bit innan vi kommer fram så det blir nog att försöka gå upp tidigare på morgonen tror jag. Platsen har han från 1:a mars och jag ska fylla i schemat nu. Hur sjutton ska jag kunna veta redan nu hur han ska gå sen, det hade egentligen inte varit några problem om det nu inte vart så att det kanske blir ändringar i mitt schema i mitten av mars. Förhoppningsvis går det att lösa då.
Ska nog ringa dit imorgon tror jag och fråga lite om öppettider och hur länge inskolningen håller på så att jag kan prata med lärarna på min skola om vad och när jag kommer missa lektioner.
Jag hoppas verkligen att det kommer gå bra för honom på dagiset och att jag kommer få ihop allting utan att nojja alldeles för mycke. Men dom första dagarna/veckorna är väll dom som blir värst sen flyter nog allt på hoppas jag.
Usch tiden går alldeles för fort, nu tycker jag att den får sakta ner lite min underbara unge kommer ju snart börja skolan om det fortsätter såhär.
