Ångest, depression och kriser . .
Det här känns inte som någon bra dag, jag känner mig inte alls på topp utan känner mig väldigt nere, varför vet jag egentligen inte, kan bero på vädret att det är så otroligt kallt och grått idag eller på det vi gick igenom på psykologin igår.
Hela lektionen handlade om ångest, depression och kriser och i våran lilla klass (4 pers) fick vi dela med oss av personliga erfarenheter och vad vi visste om det. Tycker otroligt synd om sånna som hamnar eller diagnostiseras med något av det och det är otroligt stark av dom som tar sig ur det igen.
Men när man får sitta där och höra om alla olika symptom kan man inte annat än att dra paralleller till sig själv, börja analysera och tänka, tänk om jag skulle hamna där. Och det där stämmer ju in på mig är jag på väg neråt nu då. Skulle man själv hinna upptäcka det i tid om man verkligen var påväg neråt, skulle andra se det och lyckas fånga upp en. Många många tankar som snurrar runt efter det och mycket tänk om.
Nu är jag inte påväg ner i någonting och även om jag varit med om en del är det inte tillräckligt för att dra ner mig till botten. Och jag tror inte det komemr ske heller men en annan skrämnade siffra som vi fick höra är att varje år hamnar 10% av befolkningen i en djup depression och då börjar man ju fundera igen och ännu mera tänk om, för tänk om jag är en del av dom 10% detta året, eller kanske nästa år, eller året efter. Det är inga roliga siffror man får höra och min egna lilla symptom jakt kommer fortsätta, dock vet jag att jag har en tendens att inbilla mig saker så om jag läser om något symptom kan jag få för mig att jag har det vilket inte alls stämmer.
Otroligt intressant ämne som får en att tänka efter en hel del och kanske bli lite deppig, men deppighet och depression är inte samma sak. Det är bara att kämpa vidare.
Så att jag känner mig lite nere och deppig just nu har med många andra saker att göra och det kommer och går, ibland får man lov att vara lite sad bara man ser till att fånga upp sig själv igen efter ett tag =).
Hela lektionen handlade om ångest, depression och kriser och i våran lilla klass (4 pers) fick vi dela med oss av personliga erfarenheter och vad vi visste om det. Tycker otroligt synd om sånna som hamnar eller diagnostiseras med något av det och det är otroligt stark av dom som tar sig ur det igen.
Men när man får sitta där och höra om alla olika symptom kan man inte annat än att dra paralleller till sig själv, börja analysera och tänka, tänk om jag skulle hamna där. Och det där stämmer ju in på mig är jag på väg neråt nu då. Skulle man själv hinna upptäcka det i tid om man verkligen var påväg neråt, skulle andra se det och lyckas fånga upp en. Många många tankar som snurrar runt efter det och mycket tänk om.
Nu är jag inte påväg ner i någonting och även om jag varit med om en del är det inte tillräckligt för att dra ner mig till botten. Och jag tror inte det komemr ske heller men en annan skrämnade siffra som vi fick höra är att varje år hamnar 10% av befolkningen i en djup depression och då börjar man ju fundera igen och ännu mera tänk om, för tänk om jag är en del av dom 10% detta året, eller kanske nästa år, eller året efter. Det är inga roliga siffror man får höra och min egna lilla symptom jakt kommer fortsätta, dock vet jag att jag har en tendens att inbilla mig saker så om jag läser om något symptom kan jag få för mig att jag har det vilket inte alls stämmer.
Otroligt intressant ämne som får en att tänka efter en hel del och kanske bli lite deppig, men deppighet och depression är inte samma sak. Det är bara att kämpa vidare.
Så att jag känner mig lite nere och deppig just nu har med många andra saker att göra och det kommer och går, ibland får man lov att vara lite sad bara man ser till att fånga upp sig själv igen efter ett tag =).
Kommentarer
Trackback
