Dopet . .

Nu är världens underbaraste lilla grabb döpt och gud va jobbigt det var att försöka få iordning allting i tid. Jag är ju inte direkt den som är känd för att börja med saker och ting i tid och förbereda/planera så att man vet att allt blir bra utan jag gör allting i sista sekunden. Så självklart blev det så denna gången också, satt halva dagen igår och bakade tårtor som enligt mej inte alls blev speciellt bra men dom verkade gå enr ialla fall om dom nu inte bara åt för att vara trevliga det vet ju inte jag. satt ialla fall uppe halva natten, tror att jag gick och la mej vid halv två för att bara sova några timmar och sedan gå upp vid sex igen för att fortsätta med muffins och tårtan som inte hanns med. Om det blir något mer dop någongång så ska jag nog försöka fråga andra om dom kan hjälpa mej.

Men jag var ju sen som vanligt och hade inte ens börjat göra iordning mej nör klockan var tio och det var då vi kunde få komma in i kyrkan men som tur var så var änglarna Kristian och Rebecka där så dom kunde3 komma hit för att hämta bilen och börja köra saker fram och tillbaka medans jag försökte bli klar. Tror att rebecka kom och hämtade mej tjugo i elva och då hade redan en hel del av dom som skulle komma kommit och jag helt hyperstressad sprang in i kyrkan utan att hälsa ordentligt på någon eftersom han skulle bytas kläder på. Hann slänga iväg ett snabbt "hej, jag måste bara byta kläder på honom" till hans pappa med familj. Borde hälsat lite bättre på dom då med tanke på att jag inte träffat dom innan men så otroligt hyperstressad som jag var så blev det som det blev. Men dom kom in i rummet lite senare så vi fick hälsat.

Som vanligt hade jag ingen aning om hur jag skulle bete men eftersom jag inte alls tycker att att stå i centrum eller synas så jag försökte hålla mej så långt borta från alls som jag kunde, inte världens smartaste kanske men så blev det ändå. Själva dopcermonin var väldigt fin och precis innan så somnade lillskrutten i sin pappas knä och lyckades faktiskt sova sej igenom hela alltet. men det syntes på honom att han var hur trött som helst för han satt hos honom med väldigt tunga ögonlock som ramlade igen ibland och det tog ett tag innan dom öppnades för att tillslut fortsätta vara stängda och inte öppnas förrän precis innan själva högmässan var slut, perfekt tajming med uppvaknandet ialla fall :).

Jag skulle nog kunna skriva en hel roman om vad som hände under dopet och om hur det var men jag tror inte att någon skulle vilja läsa igenom det. Lite synd bara att jag inte har en enda bild eftersom jag inte hann säga till någon att ta kort med min kamera mitt i all stressen :( men förhoppningsvis kan jag få det skickat till mej annars får jag ta med mej mitt usbminne när jag hälsar på dom som fotade så att jag får med dom hem.

Är ialla fall väldigt tacksam att det kom så många som det gjorde inte för att jag hade varit mindre tacksam om det kom färre men jag är glad att det gick så bra som det gjorde, hade ju ingen aning alls innan hur det skulle bli men allt var hur bra som helst. Är även väldigt glad för all hjälp som jag fick med mat, disk, städning osv utan er hade det aldrig fungerat :)

Nu ska jag ta något att äta eftersom jag knappt ätit något alls på tre dagar sen ska jag nog göra som Elliot, gå och lägga mej innan jag måste ta tag i mitt hem som ser ut som en bomb har slagit ner, det brukar inte vara världens finaste här men nu är det verkligen katastrof, får se hur lång tid det tar innan jag har ordning här hemma. Måste även skriva upp vad han fick av vem nu när jag fortfarande kommer ihåg det så att det finns någonstans för honom att se när han blir äldre om han vill det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0