Det går så fort . .

Igår chockade han mej igen. Jag satt på ena sidan vardagsrumsbordet och han var med mej först sen kröp han runt till andra, vällte ett bjölpaket och prasslade lite med det. Så helt plötsligt blev det tyst och efter några sekunder hör jag honom gapskratta. Tittar upp över bordskanten och ser honom stå på soffan mot ryggstödet, då hade han klättrat upp dit helt själv den lilla apungen.

Han kan inte annat än att förvåna mej för varje dag som går med alla nya saker han har lärt sej eller hitatr på, det finns verkligen inte en enda lugn stund med honom när han är vaken utan det är full fart hela tiden. Men han är ju faktiskt världens gosigaste lilla grabb <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0