Verkligheten kommer ikapp!
Ibland kommer verkligeheten ikapp!
Det är vid dom tillfällen som jag börjar fundera över mitt liv och dom val som jag gjort, vill jag verjkligen ha det som det är nu. Visserligen fiunns det inte mycke att göra åt nu i efterhand men tänk om jag gjort andra val från början. Undra hur livet hade sett ut då, kanske hade varit mycke lyckligare och allt hade sett helt annorlunda ut. Det finns vissa småsaker som gör att jag saknar så otroligt mycke och önskar att allt var annorlunda, sånna saker som jag egentligen inte alls ska bry mej om. Men eftersom jag har gjort som vanligt och byggt upp en stor skyddsmur rutn mej istället för att ta tag i allting så börjar den luckras upp vid vissa tillfällen då det är svårt att hålla allt tillbaka. Då kommer allt det gamla tillbaka, allting som inte blivit bearbetat än som det egentligen borde blivit och det gör att det brister för mej. Är helt ensam i mina tankar och det är ingen ide att försöka prata med mej då för det gör att jag blir ännu ledsnare och att muren rasseras ännu mera, precis så att det blir ett litet hål och allt börjar sippra ut.
Är jag redo för det livet som väntar mej nu? Det vet jag faktiskt inte, ibland tvivlar jag så otroligt på det och känner att detta är verkligen helt fel, jag är inte alls redo och jag kommer förstöra allting på något sätt, vet inte hur än men något kommer göra att det förstör. Men så kommer tankarna på hur underbart detta kommer bli och hur mycke jag längtar till det, även om jag kanske inte kommer klara av alla saker och inte kommer vara världens bästa på det så kommer jag klara det på mitt sätt. Många av dessa tankar kom upp idag när jag fick sitta och hålla en fyra månaders pojk och allting fyllde mej, gör jag rätt? Är detta verkligen något för mej? Snart är det min tur att ha ett eget mirakel i min famn. Många saker som rörde sej i huvudet då. Känner att jag definitivt måste öva sen för annars komemr jag få panik och inte alls veta hur jag ska göra men det måste ändå vara inbyggt och tillslut ska jag väll klara av det.
Känner mej inte helt på topp just nu pga alla tankar som har snurrat runt i huvudet idag och fortfarande gör det, allt som kunde varit annorlunda, allt jag kunde gjort på ett annat sätt, precis allting som har gjort att mitt liv ser ut som det gör nu. Kommer bli en tuff natt känner jag men förhoppningsvis vaknar jag upp och känner mej bättre imorgon för det är inte alls kul att känna såhär i flera dagar.
Det är vid dom tillfällen som jag börjar fundera över mitt liv och dom val som jag gjort, vill jag verjkligen ha det som det är nu. Visserligen fiunns det inte mycke att göra åt nu i efterhand men tänk om jag gjort andra val från början. Undra hur livet hade sett ut då, kanske hade varit mycke lyckligare och allt hade sett helt annorlunda ut. Det finns vissa småsaker som gör att jag saknar så otroligt mycke och önskar att allt var annorlunda, sånna saker som jag egentligen inte alls ska bry mej om. Men eftersom jag har gjort som vanligt och byggt upp en stor skyddsmur rutn mej istället för att ta tag i allting så börjar den luckras upp vid vissa tillfällen då det är svårt att hålla allt tillbaka. Då kommer allt det gamla tillbaka, allting som inte blivit bearbetat än som det egentligen borde blivit och det gör att det brister för mej. Är helt ensam i mina tankar och det är ingen ide att försöka prata med mej då för det gör att jag blir ännu ledsnare och att muren rasseras ännu mera, precis så att det blir ett litet hål och allt börjar sippra ut.
Är jag redo för det livet som väntar mej nu? Det vet jag faktiskt inte, ibland tvivlar jag så otroligt på det och känner att detta är verkligen helt fel, jag är inte alls redo och jag kommer förstöra allting på något sätt, vet inte hur än men något kommer göra att det förstör. Men så kommer tankarna på hur underbart detta kommer bli och hur mycke jag längtar till det, även om jag kanske inte kommer klara av alla saker och inte kommer vara världens bästa på det så kommer jag klara det på mitt sätt. Många av dessa tankar kom upp idag när jag fick sitta och hålla en fyra månaders pojk och allting fyllde mej, gör jag rätt? Är detta verkligen något för mej? Snart är det min tur att ha ett eget mirakel i min famn. Många saker som rörde sej i huvudet då. Känner att jag definitivt måste öva sen för annars komemr jag få panik och inte alls veta hur jag ska göra men det måste ändå vara inbyggt och tillslut ska jag väll klara av det.
Känner mej inte helt på topp just nu pga alla tankar som har snurrat runt i huvudet idag och fortfarande gör det, allt som kunde varit annorlunda, allt jag kunde gjort på ett annat sätt, precis allting som har gjort att mitt liv ser ut som det gör nu. Kommer bli en tuff natt känner jag men förhoppningsvis vaknar jag upp och känner mej bättre imorgon för det är inte alls kul att känna såhär i flera dagar.
Kommentarer
Postat av: Jennie
Allt kommer bli bra och du kommer bli en jätte bra mamma, det känner jag inte ens en gnutta tvivel om.
Jag tror att detta är det bästa som någonsin kunnat hända dig och din utveckling som person då du ofta varit bara du i första och ända rummet.
Dessutom när bebisen väl är född så kommer allt komma så naturligt allt löser sig, man klarar allt även om man är ensam. Inte för att du är det, jag finns alltid här när som du helst behöver mig för vad som helst, glöm inte det :)
Trackback
