Krizzy

Allt känns bara skit nu, vet inte alls vad jag ska ta mejj till och hela min kropp är i uppror alla känslor bara far och flyger åt alla håll och kanter, minsta lilla sak gör att jag bryter ihop. Största delen tror jag beror på att det känns som den tryggheten jag haft här har försvunnit, han kommer inte finnas kvar i mitt liv på samma sätt längre som han har gjort innan och på bara en ånad har hur mycke som helst förändrats. Från att vara det jag kunnat prata med allt om och kunnat göra precis vad som helst med så har han blivit stel och kall och vill knappt umgås med mejj mera. Allt detta för att han har lyckats gå vidare och inte jag, jag har helt enkelt fastnat i den enkla världen, jag visste att han alltid fanns där för mejj och alltid ställde upp men nu blir det aldrig så igen för nu har det hänt såpass mycke som gör att han inte alls vill. Han har hittat en ny och han tycker inte alls om mitt beslut är till och med så att han funderar på att bryta kontakten med mejj vilket jag inte tror att jag skulle klara av nu, behöver folk som stöttar mejj och inte stöter bort mejj vilket han både medvetet och omedvetet gör.
Vi kom överrens för länge länge sen att han skulle vänta med att hitta någon ny tills jag hittat någon men tydligen dröjde det för länge för honom så att han inte kunde hålla sin del av avtalet, vilket han egentligen inte kunnat göra med något alls.
Det gör bara så ont just nu, som om hela kroppen är tom att någon bara slitit ut allt innehåll och lämnat ett tomt skal kvar fyllt med hur många hemska känslor som helst. Ibland funderar jag på vad som egentligen gör livet värt att leva, finns det något att leva för, finns det något i mitt liv som gör mejj riktigt lycklig eller är det en drömvärld jag lever i där jag målat upp att allt är bra när det egentligen är tvärtom, så dåligt det bara kan bli.

Usch alla dessa tårar och hemska känslor bara för en liten sak, bara för att jag inte får sova där när vi bara är vänner han vill inte det och hela jag bryter ihop. Grejen är att han gav med sejj och sa att det var okay men bara för att han sagt innan att det kändes fel så åkte jag hem, visst vet jag att det var rätt sak att göra men det gör ändå att det känns värre. Behöver bara närhet nu, någon som håller om mejj, tröstar mejj när jag är ledsen och bara finns där för mejj. Men så kommer det aldrig bli för jag har ingen som kan finnas för mejj på det sättet, ingen som jag kan ringa mitt i natten och åka till (om jag haft en fungerande bil) för han var den som fanns där för mejj och det är så svårt att släppa allt det gamla att glömma två år och bara försöka gå vidare som vanligt.