Barnsligt!

Fy fan va killar är barsliga! Visst vet jag själv att detta är en stor grej för jag vet hur jag reagerade när jag fick reda på det, både med lycka och skräck på samma gång och allting känns fortfarande overkligt som om det bara har varit en dröm. Båda två är åldre och då tror man ju att dom borde vara lite mogna men icke, inte nån av dom utan dom beter sej som småbarn som inte får som dom vill, visst får man reagera som man vill med det lättaste är ju egentligen att prata om det. Suck jag är så förbannad just nu, för att ingen pratar med mejj utan bara gör som dom vill och lever i sin egna lilla bubbla. Det går faktiskt inte att radera ut gjort är gjort visst går det att ta bort och ibland undrar jag om det inte är det bästa beslutet ändå men det är bara för att jag inte ser till mejj själv och lyssnar alldeles för mycke på vad dom tycker och tänker (dom få som nämner det). Tydligen är det här meningen nu och skulle det inte vara det så hoppas jag att det sköter sejj själv.
Va omoget egentligen att plocka bort på facebook och radera numret, ialla fall utan att säga något visst förstårjag om han inte vill vara inblandad men det är redan för sent för det och det borde han ha tänkt på innan, det var ju inte så att jag planerade detta utan det kom som en lika stor chock för mejj. Och visst vet jag att det skulle kunna förstöra alla planer han har men jag tänker inte tvinga honom att vara med, jag skulle aldrig få för mejj att tvinga någon till något dom inte vill, det enda jag kommer göra är att kräva min rätt sen behöver dom inte alls vara med i någonting.

Visst att dom kan förändras båda två lite senare men jag tror faktiskt inte det dom är inte alls så mogna utan dom lever där i sin enga bubbla där allting är bra och inget kan gå fel. Vill dom vara kvar där så får dom väll vara det och jag kanske borde göra som dom vill eller ialla fall som en av dom vill eftersom det bara är en som har sagt det men inte så svårt att förstå den andra nu när han gjort som jag gjort även om det känns fel för mejj. Men varför ska man egentligen lyssna på dom, killar kommer och går hela livet men detta det är något som består någon som kommer finnas där med mejj hela livet och som kommer göra livet värt att leva, något jag måste kämpa för att klara av.

Får helt enkelt se hur allt går och vill dom vara som små barnrumpor får dom väll vara det så omogna, troligen rädda också, jag tänker inte bry mejj om dom mera utan dom får ha sina liv då.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0