Krizzy

Äntligen så kan jag säga att jag har kommit över honom, det har bara tagit ca ett år men ändå jag känner inte alls samma saker längre som jag gjorde innan. Visst kan jag bete mejj som jag gjorde innan men jag har inte kvar all känslorna pch han kan göra som han vill utan att jag blir jättearg och känner den där stora klumpen i magen, den finns i och för sejj kvar men mycke mycke mindre nu. Anledningen till att jag vet att det är så nu är flr att jag idag upptäckte ett sugmärke på hans hals som han febrilt försökte dölja fungerade inte alls speciellt bra men jag kopplade det inte att det kunde vara något sådant i början när han hade uppe kragen på skjortan men när jag lyckades se det och han fortfarande försökte gömma det så förstod jag direkt.
Gud va skönt det känns nu för nu vet jag att jag skulle kunna göra precis vad som helst utan att få dåligt samvete över det, inte för att jag planerat något nu men innan har jag kännt mejj riktigt dålig varje gång jag råkat göra något men nu när han också går och gör sånna saker och jag faktiskt inte bryr mejj så mycke om det känns det helt underbart.
Det bevisar bara att våran relation bara har gått över till vänskap, visserligen är det fortfarande lite mer men vi kan acceptera om den andra gör andra saker, hoppas jag ialla fall vet att jag kan acceptera det nu men jag vet inte om han skulle kunna göra det.

Vilket invecklat inlägg det här blev men behövde bara få ur mejj dom här sakerna för jag har gått och ältat detta länge nog.