Stairway To Heaven . .

Sitter här i min ensamhet och undrar när jag ska orka åka hem känner verkligen inte alls för det skulle kunna stanna här för evigt men måste hem till mina små monster sen ska jag ju tyvärr jobba inatt usch hatar det verkligen just nu finns det inget jag längtar till mer än att det ska bli den 16:e så jag slipper den skiten. Aldrig i livet att jag går med på att köra dom närmaste dagarna efter det då ska jag ha "semester" och satsa på restaurangen eftersom jag måste jobba rätt så mycke där för att få upp lönen så jag klarar mejj. Fint nu ringde dom från tidningen också precis när jag sitter och skriver om det och äntligen ska vi få en till tjej som åker med på distriktet så på onsdag måste jag vara i hallen tio i två usch går aldrig upp så tidigt i vanliga fall så har ingen aning om hur jag ska klara av det då men det får helt enkelt gå på nått sätt ska jag komma upp ur sängen kan inte ligga och lata mejj hela tiden. Får väll helt enkelt gå och lägga mejj ritkigt tidigt kvällen innan så kanske det fungerar. Sen fick jag frågan om jag kanske kan köra extra efter jag slutar men där blev svaret som sagt nej. Får väll se hur hon löser det.

Kommer verkligen kännas konstigt att inte kunna avra här på nästan två veckor pga jobbet visserligen är vi lediga på tisdag så imorgon åker jag hit igen men sen kan jag inte göra det förrän förhoppningsvis på lördag om inget annat dumt dyker upp men det får det inte göra, för jag måste också få chansen till att ha ett liv nångång.

Nee undra om jag ska ringa pappa nu och se om han kan komma och hämta mejj så jag kan åka hemåt, måste handla mat på vägen också för även om det finns massor hemma är det inte tillräckligt sen får jag nog ställa mejj och laga en del med så jag har i veckan för har jag inget färdigt kommer det resultera i att jag inte hinner äta nått alls och svältveckor orkar jag inte med när jag har fullt upp. Blir nog även att gå till läkaren imon på morgonen för halsen gör fortfarande hur ont som helst och hostan tar nästan död på mejj det känns verkligen som om någon försöker slita ur mejj halsen varje gång jag hostar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0