Snurrar runt tills dom fastnar . .

Jag kom att tänka på en sak inatt som jag gick och funderade på för tre fyra år sen precis innan jag skulle pierca mejj i tungan (kommer inte exakt ihåg när jag gjorde det :P). Men jag vet att jag gick och funderade på hur det skulle gå om man strulade med någon annan som också hade piercing för det kändes precis som om dom skulle fastna i varandra, kul liksom om man hade hållt på där och sen helt plötsligt sitter tungorna ihop och man kan inte få loss dom.

Nu vet jag ju att det inte kan ske (aldrig hänt mejj ialla fall) för eftersom stavarna är raka med en kula under och över finns det ju inget dom kan haka fast i varandra i så det är ingen fara. men jag var hur orolig som helst innan att det skulle hända att jag ldrig mer skulle kunna strula med någon annan som hade piercing bara för jag hade skaffat en. och att vara utan den är inget alternativ, speciellt inte nu när jga har haft den så länge det känns bara konstigt, tog ut den i förrgår på jobbet för att tvätta av den och självklart kommer det kunder då så jag inte hinner sätta i den igen utan jag får springa ut där med staven i handen och stå där i nästan tio minuter medans dom segade med att bestämma sejj och då kändes det riktigt tomt skyndade mejj in och sätta i den igen direkt efter dom hade beställt så inget mer skulle komma emellan.

Vilka konstiga tankar man hade på den tiden, men förhoppningsvis är det fler än jag som funderade över det innan för jag kan ju inte vara den enda som haft dom tankarna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0